Lobbying är en naturlig del av det politiska landskapet i Sverige, liksom i många andra demokratier. Det handlar om organiserade försök att påverka politiska beslut, något som kan ske på många olika sätt. Denna artikel granskar hur lobbying fungerar i Sverige, vilka aktörer som är inblandade och hur det påverkar öppenheten och det demokratiska ansvaret.
Vad innebär lobbying?
Lobbying handlar i grunden om att organiserade grupper – företag, branschorganisationer, ideella föreningar eller enskilda individer – försöker påverka politiker och andra beslutsfattare. Målet är att främja specifika frågor eller intressen. Detta sker ofta genom direkta kontakter, utanför de traditionella politiska kanalerna, vilket skiljer det från allmän opinionsbildning som sker via medier och offentliga debatter, Institutet Mot Mutor (IMM).
Det finns flera sätt att utöva lobbying. Direktkontakt med makthavare genom möten och samtal är en central metod. Deltagande i evenemang och konferenser är ett annat sätt att nå fram. En viktig, och ofta formell, kanal är remissförfarandet, där lagförslag skickas ut till berörda parter för synpunkter. Detta ger etablerade organisationer en möjlighet att påverka, men systemet har sina begränsningar. Det kan uppfattas som långsamt, och organisationer utanför remissrundan kan ha svårt att göra sin röst hörd, Wikipedia. Därför ser vi också att egna utredningar, mediekontakter och försök att få riksdagsledamöter att lägga fram motioner används som påverkansmetoder.
Skillnaden mellan Public Affairs och Public Relations
Inom lobbyingvärlden är det relevant att skilja på ‘public affairs’ och ‘public relations’. Public affairs fokuserar på att bygga och underhålla relationer med politiker och beslutsfattare. Det handlar om att direkt påverka lagstiftning och politiska beslut. Public relations, å andra sidan, handlar om att påverka allmänhetens uppfattning om en organisation eller fråga. Före detta politiker är ofta eftertraktade inom public affairs, just på grund av deras insikter i det politiska systemet och deras etablerade nätverk, Tankesmedjan Balans.
Aktörer och arenor för lobbying
Lobbyinglandskapet i Sverige är mångfacetterat. Här finns professionella lobbyister och PR-konsulter, inte sällan med en bakgrund inom politiken, Katalys och Göteborgs-Posten. Företag, bransch- och intresseorganisationer är också centrala aktörer som arbetar för att främja sina specifika intressen, Institutet Mot Mutor. Lobbying sker huvudsakligen där besluten fattas – i riksdagen, regeringskansliet och hos myndigheter. Men det sker också på mer informella arenor, i nätverk och under till synes vardagliga möten, SVT Nyheter.
Policyprofessionella – en nyckelroll i det politiska landskapet
En växande grupp inom lobbying är de så kallade policyprofessionella. Detta är experter och konsulter som, utan att vara folkvalda, arbetar med politik på uppdrag av partier och organisationer, Göteborgs-Posten. Deras arbetsuppgifter kan vara allt från att skriva debattartiklar och göra analyser till att ta fram politiska förslag och skriva tal. Denna utveckling speglar en professionalisering av politiken, där partier i allt högre grad förlitar sig på extern expertis.
Svängdörrsproblematiken
Ett återkommande problem är den så kallade “svängdörren”. Det handlar om att personer rör sig mellan politiska uppdrag och näringslivet, i synnerhet till lobby- och PR-branschen, Institutet Mot Mutor. Detta kan skapa intressekonflikter, där risken finns att politiker fattar beslut som gynnar deras framtida arbetsgivare. Ett exempel på detta är när en planeringschef åt Stefan Löfven, kort efter en försvarsöverenskommelse, anställdes av vapenproducenten SAAB.
Transparens och regleringar
Till skillnad från många andra länder saknar Sverige ett obligatoriskt lobbyregister, Tankesmedjan Balans. Detta försvårar insynen i vilka aktörer som försöker påverka politiska beslut, hur mycket resurser som läggs ned och hur framgångsrik påverkan är. Europarådets antikorruptionsorgan Greco har vid upprepade tillfällen kritiserat Sverige för denna brist på transparens. Även om lobbying inte är olagligt, är det avgörande att den sker med integritet och öppenhet för att minimera risken för korruption, IMM.
Debatten om lobbyregister
Frågan om ett lobbyregister i Sverige är omdiskuterad. En motion till riksdagen föreslår att lobbyister som kontaktar riksdagen och regeringskansliet ska registrera sig, med uppgifter om uppdrag, uppdragsgivare och ekonomiska överenskommelser. Andra förslag som lyfts fram inkluderar karenstider för politiker som övergår till lobbyistyrket och krav på att politiker öppet redovisar sina kontakter med lobbyister, Dagens Arena.
Argumentationen kring ett register
Förespråkare för ett register menar att det skulle öka tydligheten kring vem som försöker påverka politiken och vilka intressen som står bakom. Detta skulle i sin tur kunna stärka allmänhetens förtroende för det politiska systemet. Som exempel nämns ofta USA:s Lobbying Disclosure Act, som ställer krav på registrering och rapportering.
Motståndare till ett register hävdar å andra sidan att Sverige redan har tillräcklig transparens genom andra lagar och regler. De pekar på att ett register skulle kunna vara administrativt betungande och inte nödvändigtvis lösa problemet med dold påverkan. Det framhålls också att politisk påverkan sker genom en mängd olika aktörer, inte enbart registrerade lobbyister, Altinget.
Lobbyingens påverkan på demokratin
Lobbying har potential att både gynna och missgynna demokratin. Å ena sidan kan det bidra till att beslutsfattare får tillgång till värdefull information och olika perspektiv, vilket kan leda till mer välgrundade beslut, Altinget och Wikipedia. Det kan också bidra till att fler röster och intressen får komma till tals i den politiska processen.
Farhågor kring lobbying
Å andra sidan finns det risker. En uppenbar fara är att aktörer med stora ekonomiska resurser kan få ett oproportionerligt stort inflytande. Detta kan leda till att beslut fattas som gynnar särintressen snarare än samhällets bästa i stort, Dagens Arena och Wikipedia. Utan tillräcklig öppenhet och etiska riktlinjer ökar också risken för korruption och otillbörlig påverkan.
Några exempel på Lobbying i Sverige
Ett ofta diskuterat exempel är frågan om vinster i välfärden. Katalys hävdar att intensivt lobbyarbete från privata välfärdsföretag har påverkat politiska partier att inte införa begränsningar av vinstuttag, trots en opinion bland väljarna för sådana begränsningar. Ett annat uppmärksammat fall är den så kallade Primegate-affären 2010, där PR-firman Prime försökte påverka Socialdemokraterna internt, Wikipedia. Vidare har en motion till riksdagen pekat på hur rysk energiindustri och kinesisk telekomindustri, genom svenska ombud, försökt påverka svenska politiska beslut. Ytterligare exempel är Valfrihetskommissionen, där flera ledamöter har kopplingar till lobbyfirmor och skolkoncerner, samt företag som Nordic Public Affairs, vars medarbetare aktivt deltagit i debatten om marknadsskolan, Tankesmedjan Balans.
Vägen framåt
Debatten om lobbying i Sverige lär fortsätta. Frågor om öppenhet, reglering och etik är centrala. Lobbykollen, ett initiativ som drivs av den socialdemokratiska föreningen Reformisterna, granskar lobbyingaktiviteter och belyser behovet av ökad insyn. Det är dock viktigt att komma ihåg att behovet av transparens är opolitiskt och gäller oavsett vilken regering som sitter vid makten. Huruvida Sverige kommer att införa ett lobbyregister, skärpta regler för “svängdörrar” eller andra åtgärder återstår att se. Klart är dock att en öppen och kritisk diskussion om lobbying är avgörande för att säkerställa att det politiska systemet präglas av legitimitet och tjänar samhällets bästa.
Engagera dig i frågan
Som medborgare finns det flera sätt att engagera sig i frågan om lobbying. Du kan kontakta dina folkvalda politiker och uttrycka din åsikt, delta i den offentliga debatten genom att skriva insändare eller debattartiklar, och stödja organisationer som arbetar för ökad transparens och ansvarsutkrävande i politiken.